_________________________________________________
3) Människor utförsäkras på grund av bristfällig diagnostisering och overksam behandling!
Trötthetsdiagnoserna har blivit ett så stort samhällsekonomiskt problem, att svårt sjuka människor nu utförsäkras på löpande band- på grund av undermåliga metoder för diagnostisering och behandling!
För den sjuka innebär det alltså inte "bara" att sjukdomen fortsätter utvecklas och begränsa livet- det innebär också att risken att kastas ut ur sjukförsäkringssystemet är överhängande!
Försäkringskassans nya, hårdare regler innebär att kraven på objektiva bevis, totalt överskuggar huruvida det finns arbetsförmåga eller ej. Det sägs att det är arbetsförmågan som skall bedömas, men om den nedsatta eller obefintliga arbetsförmågan hos den enskilde inte får stöd av objektiva bevis- så räknas den inte!
För dem som har lyckats få en diagnos, och därmed behandling, är problemet att de syntetiska hormonerna relativt snabbt återställer nivåerna i blodet och visar att de "objektiva" blodproverna på TSH och fritt T4 ligger "bra"- och att patienten därmed är "frisk/euthyroid".
Problemet är att blodproverna faktiskt bara visar just hormonnivån i blodet- vilket inte säger någonting alls om hur ämnesomsättningen fungerar och huruvida kroppen har kunnat tillgodogöra sig något av den ökade hormonhalten.
Eftersom ämnesomsättningen sker i cellerna, så är ju blodvärdet i princip meningslöst om hormonerna inte kan ta sig från blodbanan och in i de miljarder celler kroppen består av- och där jobbet skall utföras!
För de som ännu inte fått diagnosen, eftersom deras blodprover ligger inom referensvärdet, är situationen ännu värre: De har ofta fått en diagnos baserad på symtomen och inte på sjukdomen, dvs ofta diagnoser som utmattning, kroniskt trötthetssyndrom, depression, ME, fibromyalgi eller liknande.
Det innebär för det första att de inte får optimal behandling och för det andra att de inte tas på fullt allvar då då det finns många fördomar kring de "nya" trötthetssjukdomarna.
För båda dessa kategorier gäller att de betraktas som friska, eftersom dagens metoder inte kan ge ett objektivt mått på sjukdomen! Möjligen kan de anses lite "omotiverade till arbete" och med en "bristande tilltro till sin egen förmåga"- men om ersättningen dras in så måste de ju "ta sig i kragen".
För även om de "subjektiva" symtomen, dvs de symtom (som bedövande trötthet, dålig återhämtningsförmåga, onormalt stort sömnbehov, ständig värk, problem med minne, koncentration och uppfattningsförmåga osv) som gör att personen inte är arbetsför, finns kvar i full utsträckning- så räknas det inte alls i dagens sjukförsäkringssystem!
Om standarden istället hade varit en kvalificerad klinisk bedömning kombinerad med urinprover, så hade det visat hur ämnesomsättningen verkligen fungerade! Då hade det också kunnat vara ett bättre mått på personens verkliga nedsättning av både livskvalitet och arbetsförmåga.
Nu blir sjukdomen inte bara en kamp för den egna överlevnaden och för att få rätt diagnos och behandling, utan även en ekonomisk katastrof när sjukpenningen dras in. Enskilda människor blir alltså drabbade i flera led av de undermåliga blodproverna och behandlingarna!
Dessutom är det ett samhällsekonomiskt vansinne!
Vad kostar inte alla onödiga läkarbesök för nya läkarintyg, alla omprövningar och överklagningar, alla onödiga rehabmöten för människor som faktiskt är för sjuka för att kunna klara av att arbeta- oavsett vilka piskor eller morötter som används!!???
_____________________________________________________
4) Personligt lidande som kunnat undvikas
Det finns mängder av vittnesbörd från människor har varit svårt sjuka i onödan under många år- tills de fått diagnosen hypotyreos och därefter en fungerande behandling.
Det finns fortfarande mängder av människor som kämpar för att orka överleva, dag för dag, och som allteftersom tiden går, får fler och fler symtom som lindras med alltfler mediciner- med olika biverkningar som i sin tur gör livet ännu tyngre att leva.
Människor som förlorat många år, kanske decennium, av sina liv! Helt i onödan!
De senaste åren har de också fått kämpa för sin ekonomiska överlevnad, med all den oro som det inneburit som tillägg till sjukdomen och den nedsatta förmågan att orka leva sina liv! Vem tjänar på det?!!
Ingen tror väl att det innebär att den sjuke blir friskare eller "mer motiverad till arbete" av ekonomisk stress och oro? Eller???
Och inte nog med den drabbade personens eget lidande och nedsatta livskvalitet! Vi människor är ju sociala varelser och sjukdom och personligt lidande begränsas därför inte till den egna personen:
Hur många äktenskap har inte kraschat på grund av detta?
Hur många barn har en förälder som, på grund av dåliga vårdmetoder, inte orkar med föräldraskapet fullt ut?
Hur många tonåringar har haft föräldrar som, på grund av sin obehandlade sjukdom, inte orkat vara det stöd och den fasta ram som tonårstiden kräver?
Hur många andra anhöriga, vänner och arbetskamrater har inte blivit drabbade på olika sätt av den sjukas oförmåga?
Alldeles i onödan- vilket man kan säga om ganska få sjukdomar....
Även om kostnaden för Sverige har varit enorm- så överskuggas det totalt av allt det onödiga personliga lidandet för de drabbade och deras omgivning!
Sköldpaddor: Sjuk vård (inte sjukvård)
Dina mediciner: Monika fick hjälp med sin sköldkörtel
Wellnessguide.se: Ewa sökte vård i 14 år- fick hjälpen i Finland
Expressen, juni 2010: Märta, 29: Nu orkar jag allt
Allers, nr 15-2010: Nu orkar jag rida och ta hand om min dotter Smilla.
Läkartidningen, april 2007: Information, diagnos och uppföljning brast- adekvat behandling fördröjdes
Läkartidningen, nr 8-2008: Endokrinolog försvarar kollegan som fälldes av HSAN i artikeln ovan
________________________________________________
Sammanfattning
Fram till 1970-talet fungerade diagnosering och behandling av hypotyreos bra i Sverige. Då ersattes de naturliga läkemedlen av syntetiska preparat och urinproverna och den kliniska bedömningen byttes ut mot blodprover- som inte ens verkar vara tillräckligt vetenskapligt utprovade. Resultatet har blivit att många, under lång tid, har mått mycket dåligt- i onödan.
De tidigare proverna där man mätte sköldkörtelhormoner i urin, gav ett bra och tillförlitligt värde på hur mycket hormoner kroppen kunnat tillgodogöra sig i ämnesomsättningsprocessen. Nu mäter man hormoner i blodet och det visar hur mycket som finns tillgängligt där, men ingenting om hur kroppen klarar av att ta till sig det och använda sig av det.
Dessutom mäter man oftast bara TSH som man enats om skall vara det standardmått som gäller. Ett bevis på hur dåligt det fungerar är att referensvärdet har förändrats kontinuerligt under åren och att det dessutom är olika i olika delar av landet!
Under hösten 2009 föreslogs det nya referensvärdet för TSH bli 0,5-2,5 och för dem som är under behandling 0,5-1,5 med riktvärdet 1,0. Detta gör att många fler än tidigare har möjlighet att få en korrekt diagnos och behandling för sin sjukdom- och därigenom en verklig chans att bli friska, eller åtminstone friskare- för det finns fortfarande mycket kvar som behöver göras!
Tidigare har referensvärdet för TSH varierat från 0,1/0,2/0,3/0,4 - ca 3,5-5,0. Lite beroende på politiska beslut (med ett högre värde blir det färre patienter att utreda = billigare), vilket laboratorium som analyserat proverna och var någonstans i landet provet är taget.
En patient har alltså kunnat vara helt frisk i ett landsting samtidigt som hon blivit erbjuden behandling i ett annat! Visst är det konstigt att läkarvetenskapen går med på att använda ett så trubbigt instrument???!!
För samhället måste det ju kosta enorma summor med alla, egentligen så onödiga, läkarbesök för varje nytt symtom och nya mediciner för de olika symtomen- och för de biverkningar som blir följden av alla medicinerna...
För att inte tala om vad det måste kosta att låta alla dessa människor fortsätta vara sjuka och oförmögna till arbete, oavsett om det är med eller utan ersättning.
Det kanske mest underliga i sammanhanget är att både de prover och de mediciner som skulle krävas är relativt billiga. Särskilt om man jämför med vad det kostar i dag, när man bara behandlar symtomen och låter sjukdomen fortskrida.
Ett av de mest ologiska resultaten av denna vårdskandal är att man straffar ut de sjuka ur sjukförsäkringen- istället för att förändra sjukvårdens undermåliga metoder.
Om vården hade fungerat som den skulle så hade sjukförsäkringssystemet inte blivit överbelastat, eftersom patienterna då fått hjälp att bli friska och arbetsföra igen.
Nu dubbelbestraffas svårt sjuka människor när de, förutom att förvägras vård, "friskförklaras" och mister sin sjukförsäkring- en försäkring som de varit med om att betala till under hela sin friska och yrkesverksamma tid! Vilken annan försäkring skulle kunna förändra försäkringsvillkoren efter det att en skada uppkommit???
Var finns alla beslutsfattare, politiker och andra i detta???
Vad anser finansministern? Socialministern? Folkhälsoministern? Socialförsäkringsministern?
Vad gör Socialstyrelsen och Läkemedelsverket?
Var finns forskarna och de som fördelar anslag?
Varför agerar inte sjukvårdspolitiker, sjukhusdirektörer och primärvårdschefer?
Hur kan Försäkringskassans chefer och handläggare acceptera att deras jobb går ut på att utförsäkra människor som redan är så drabbade av den obefintliga hypotyreosvården?
Varför är det så få läkare som ställer upp på patienternas sida och deras rätt till en god och verkningsfull vård?
Var finns media och dess granskande ögon??
Någon brist på kunskap borde det ju inte vara, mängder av patienter har tagit saken i egna händer och själva hittat den information de behöver för att börja med egenbehandling eller få tag på en läkare som förstår vad de pratar om.
Inte heller handlar det om nya, oprövade metoder som skall ersätta de gamla, beprövade- utan precis tvärtom!!!
Så detborde ju bara vara att sätta igång!
Här finns ju ett både enkelt och effektivt sätt att göra stora besparingar!
Dessutom skulle de drabbade väljarna/skattebetalarna jubla när de fick besked om förändringen- hur ofta händer det när man pratar om besparingar i samhällsekonomin? En win-win-situation, alltså!
Så varför är det så tyst????
